En kortare redovisning över det norska systemet om förnyad prövning av laga-kraftvunnen dom i brottmål.
För de allra flesta svenskar är nog instanssystemet i brottmål väl känt, alltså att en tingsrätts dom kan överklagas till hovrätt och en hovrätts dom till Högsta domstolen. Därtill finns också det system vi kallar för resning, nämligen att en lagakraftvunnen dom, oavsett i vilken instans den avgjorts, kan bli omprövad av Högsta domstolen. Norge har nyligen valt ett annat system. Försvararen redovisar här detta system som i mångt och mycket vida överstiger det svenska vad gäller rättssäkerhet.
SYSTEMET I SAMMANDRAG.
I Norge införde man år 2004 ett nytt system som man kallar Gjenopp-takelse av straffesaker, där en helt fristående instans kan ta ställning till om en lagakraftvunnen dom skall omprövas av domstol. Denna instans skall avgöra om de villkor som gäller för ny prövning, gjenåpning, är uppfyllda. De grunder som gäller för att fallet skall tas upp på nytt är:
Att det finns nya bevis eller nya omständigheter som kan leda till ett frikännande eller som kan leda till ett lägre straff.
Att behandlingen av saken eller avgörandet strider mot folkrätten, på så sätt att det finns anledning att räkna med att en ny behandling skulle leda till ett nytt resultat.
Att någon som har haft närmare befattning med saken (åklagare, domare, sakkunnig, försvarare, vittne), gjort sig skyldig till sådan straffbar handling att den kan ha inverkat på domen.
Att domare eller nämndeman som behandlat saken varit inhabil och det finns anledning anta att det kan ha haft betydelse för avgörandet.
Att Högsta domstolen i sitt avgörande av saken avvikit från gällande praxis.
Att det finns särskilda förhållanden som gör att man kan anta att det råder tveksamheter om domens riktighet och synnerliga skäl talar för att skuldfrågan blir prövad på nytt.
Gjenopptakelsekommisjonen (på svenska närmast återupptagnings-kommissionen), är alltså en från det övriga rättsväsendet fristående instans, som skall avgöra om en sökande skall få sin sak prövad på nytt i domstol. (Tidigare kallat gjenopptakelse av straffesaker, numera ändrat till gjenåpning av straffesaker).
Skulle kommissionen besluta att saken skall prövas på nytt skall prövningen ske vid en ny domstol som alltså inte tidigare haft kontakt med målet.
Kommissionen bestod 2008 av en ordförande, en vice ordförande samt ytterligare tre ordinarie ledamöter. Till detta fanns tre suppleanter.
Kommissionen skall vara sammansatt så att man tillsammans har en bred erfarenhet från domstol, åklagarmyndighet, från försvararyrket och från samhället i övrigt.
Ordföranden, vice ordföranden och en av de ordinarie ledamöterna skall ha juridisk examen.
Ordföranden som är heltidsanställd leder kommissionen som består av ett sekretariat med tio anställda varav åtta utredare. Av utredarna är sex jurister och två har politisk/facklig bakgrund. Genom denna samman-sättning garanteras objektiva utredningar.
För att kommissionen skall kunna göra grundliga utredningar kan man kalla den i målet tilltalade och vittnen till samtal eller förhör. Även i övrigt har kommissionen mycket stora befogenheter på det att objektiviteten inte skall kunna ifrågasättas. Här skall tilläggas att kommissionen har möjlighet och rätt att avvisa sådant som till sin karaktär inte kan prövas på nytt och saker som uppenbart saknar grund.
Det är kommissionen som har ansvar för att alla relevanta upplysningar i saken kommer fram och kommissionen skall ha en direktkontakt med sökanden. Det finns ingen preskriptionstid vilket betyder att även mycket gamla fall kan tas upp på nytt.
Kommissionen har skyldighet att lämna upplysningar till en målsägande när ansökan om återupptagning lämnats in och en målsägande har rätt att få ta del av alla handlingar i saken. Även i övrigt har en målsägande rätt till kommunikation.
Skulle kommissionen besluta att saken skall tas upp på nytt, gjenåpning, gäller följande:
Målet måste tas upp av en annan domstol än den som avgjorde saken. Denna domstol skall vara sidoordnad den tidigare domstolen vilket betyder:
Är den ursprungliga domen avkunnad av tingsrätten skall kommissionen översända ärendet till lagmansrätten som utser tingsrätt.
Är den ursprungliga domen avkunnad av lagmansrätten översänds ärendet till Högsta domstolens s.k. kjaeremålsutvalg, som då utser lagmansrätt.
Är den ursprungliga domen avkunnad av Högsta domstolen, skall målet på nytt avgöras av Högsta domstolen.
FÖRDELAR- NACKDELAR
Trots att det norska systemet om gjenåpning inte funnits längre än fem år har 79 fall återupptagits, dvs. hänvisats till domstol för förnyad prövning. Antalet behandlade fall under denna tid var 732 av 852 inlämnade ansökningar.
Det framgår förvisso inte av årsberättelsen för år 2008 hur utgången blivit i de återupptagna målen men faktum kvarstår. En helt oberoende instans har funnit att det i nära 13 % av ansökningarna har funnits skäl för s.k. genåpning dvs. återupptagande av saken.
I Sverige har JK:s rapport Felaktigt dömda visat en liknande tendens, nämligen att man vid en grundlig genomgång av lagakraftvunna domar kunnat finna att det i ett antal fall förekommit felbedömningar vilka i sin tur fått till följd att personer blivit felaktigt dömda. Detta är en styggelse som inte får finnas i en rättsstat, något som talar för att vi bör närmre studera det norska systemet.
Förre justitieministern Thomas Bodström kritiserade justitiekansler Lambertz när denne talade om det norska systemet. Bodström menade att man i Norge inte hade vårt resningsinstitut och att detta var anled-ningen till att man inrättade Gjenopptakelsekommissionen. Här har Bodström fel! I Norge hade man även tidigare möjlighet att på nytt få prövat en laga-kraftvunnen dom. Skillnaden mellan det tidigare systemet och dagens system med gjenåpning var att då prövades frågan om gjenåpning av den domstol vars dom vunnit laga kraft. Idag prövas, som ovan sagts, frågan av en oberoende kommission med bred sammansättning. Det är den objektiva värderingen av ett oberoende organ och den grundliga utredning som dessa personer har ansvar för som har varit avgörande för att så många fall tagits upp på nytt.
I Sverige ligger så gott som allt utredningsansvar på en advokat. Det ligger inte minsta lilla utredningsansvar på ledamöterna i Högsta dom-stolen. En person som dömts, enligt egen mening felaktigt, har inget som helst stöd och kan inte heller få vare sig ekonomisk eller annan hjälp och absolut inte från den stat som dömt.
För en i Sverige dömd, skulle alltså det norska systemet tvivelsutan ha oerhörda fördelar. Fördelar som, om vi införde det i Sverige, även skulle komma att skapa ett mycket större förtroende för rättsstaten än som finns idag.
Slutligen, många kommer nog att ropa att ett sådant system har vi inte råd med. Skall vi verkligen slänga pengar på brottslingar. Mitt svar blir att kostnaden för Gjenopptakelsekommissionen i Norge för år 2008 rörde sig om cirka 13 miljoner norska kronor.
Hur mycket bonus och andra s.k. incitamentsersättningar betalar våra statliga bolag ut till absolut ingen som helst nytta?
SC
