DETTA ÄR EN  PROVSIDA Resning                          Aktuell debatt   xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx   Här lägger jag nu på prov in text som jag skriver in  direkt. Det var denna raden.   Och här text, som jag hämtar från en wordfil: Allting går igen, ur tidens grums och mögel dyker upp ett skrämmande fantom. Även Grekland hade sina Wandervögel fostrade i Sparta och i Rom. Ur seklers skuggor ur årtusens damm ett mystiskt spöke i nutiden glider fram. Det är den ökända hästen från Troja moderniserad till femte kolonn. xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx OM RESNING, DVS OMPRÖVNING AV EN GÄLLANDE DOM Sammanfattning: Vi har en orubblig orubblighetsprincip. Alltför orubblig. k            Här provar jag med en hyperlink, se Resning Justitierådet Torkel Gregow säger i Svensk Juristtidning 1996 s. 523 att Högsta domstolen inte kan förväntas över lag eller ens i någon större omfattning korrigera fall då åtal bifallits på alltför tunn bevisning. Det är uppseendeväckande. Jämför domareden: ”... i alla domar rätt göra” samt ”... ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är”. Det går inte heller ihop med lagen att högsta domstolen skall pröva fall där det finns resningsskäl, d v s anledning att frikänna eller mildra straffet. Nedan om en akademikerprotest, om ett bättre system i Norge, samt om ett förslag till förbättring av Göran Lambertz Den 18 februari skrev fjorton rättspolitiskt engagerade personer i Svenska Dagbladet att SVERIGE BEHÖVER EN JUSTITIEMORDSKOMMISSION! Se: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-behover-en-justitiemordskommission_4283671.svd Författarna: Knut Ahnlund, professor em. i litteratur och ledamot av Svenska Akademien, Marianne Ahrne, författare och filmregissör, Lars Bergström, professor em. i filosofi, Stig Centerwall, brottmålsadvokat, Holsten Fagerberg, teol.dr., professor em. i etik, Lena Hellblom Sjögren, fil.dr., leg. psykolog, Kristina Hjertén Von Gedda, fil.lic., författare, Göran Larson, pensionerad VD, Finn Löfquist, f.d. avd. dir. Socialstyrelsen, Lars H:son Nilsson, leg. läk., docent, Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut, JP Roos, professor i socialpolitik, Helsingfors univ, Erland Strömbäck, försäkringsdirektör, Ewa Waites,jur.kand. Sammanfattande rubrik: Styckmordsfallet, och andra rättsfall den senaste tiden, visar på det märkliga förhållandet att det är frivilliga krafter och inte staten som har uppdagat misstag i rättskipningen. Sverige behöver en justitiemordskommission, skriver de 14 undertecknarna. Advokaten Stig Centerwall har i sin tidning Försvararen skrivit om hur man i Norge löst problemet med resning. Se: Norge, ett föredöme I samma ämne skrev numera justitierådet Göran Lambertz följande om resning, juridik och rättvisa i tidskriften Advokaten: ”Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre.” Häromdagen kom ett utredningsbetänkande med förslag som innebär bättre möjligheter att få resning för den som har dömts för brott (SOU 2009:98). Det ska bli lättare att återuppta förundersökningen och det klargörs när detta ska ske. Den som vill söka resning får oftare hjälp av en advokat. Jag tänkte passa på att här oombedd lägga fram ett kompletterande lagförslag. För att om möjligt skynda på lagstiftningsförfarandet tar jag med alla de tre traditionella delarna i ett lagförslag: överväganden, lagtext och författningskommentar. Jag har tidigare föreslagit att det liksom i Norge ska inrättas en särskild nämnd för prövning av resningsärenden. Det tycker jag fortfarande, men saken är inte aktuell och jag lämnar den därhän nu. Men en annan resningsreform pockar på. Den hänger ihop med ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som inte har blivit särskilt uppmärksammat och som gör det svårare att få resning. Jag tror det är dags att skapa ett slags rättssäkerhetsventil i resningsärenden. Ungefär så här kan ett utkast till propositionstext se ut. Överväganden I dag kan den som har dömts för ett brott få resning om det kommer fram någon ny omständighet eller något nytt bevis och personen sannolikt skulle ha frikänts om domstolen hade haft kunskapen redan då. Det kan också bli resning om det nya tillsammans med det gamla gör att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva om den dömde är skyldig. Det kallas tilläggsregeln. Det har visat sig att effekten av reglerna ibland blir att den så kallade orubblighetsprincipen får alltför stort spelrum på bekostnad av ”sanningsprincipen” (jfr SOU 2009:98 s. 66 och 84). Det blir viktigare att en dom står fast än att den görs om när den är fel. Så bör det inte vara. ”Att i alla lägen upprätthålla lagakraftvunna avgöranden som materiellt sett framstår som felaktiga [– – –] skulle undergräva allmänhetens förtroende för rättsväsendet och anses stötande för rättskänslan.” (Se SOU 2009:98 s. 66 med hänvisning till SOU 1938:44 s. 65.) Problemet uppkommer särskilt vid den andra resningsansökningen, liksom vid den tredje osv. I ett avgörande den 18 november 2009 (mål Ö 524-09) prövade HD den andra resningsansökningen från en man som år 2002 dömdes för mord till fängelse på livstid. Domstolen konstaterade att de nya omständigheter som nu åberopades var av liten betydelse jämfört med dem som hade förts fram i ansökan nr 1. Ska HD då göra en fullständig prövning av materialet eller avslå på i huvudsak formella grunder? Domstolen uttalade i denna fråga: Situationen kan emellertid vara den att det nya material som åberopas till stöd för en andra resningsansökan visserligen inte saknar all betydelse men är så marginellt att det inte skulle ha kunnat inverka på bedömningen, om materialet hade förelegat även när den första ansökningen prövades. Det saknas då skäl för HD att göra någon ny värdering av det material som åberopades till stöd för den första ansökningen. Någon fullständig prövning ska alltså inte göras. HD ska bara konstatera att det nya materialet inte hade kunnat få någon betydelse vid den första prövningen. Resonemanget är begripligt och ganska logiskt, men det förstärker orubblighetsprincipens problem. Den av HD fastlagda regeln saknar ventil för den situationen att domstolen – eller enskilda domare – anser det troligt att den dömde är oskyldig. Denna uppfattning kan de normalt inte tillägna sig utan att studera målet noggrannare än de egentligen borde enligt den nya regeln. Men likväl kan det inträffa. Följden av den nya regeln torde vara att resningsansökningen ska avslås även om man kommer fram till att den dömde nog är oskyldig. Från ett rättighetsperspektiv ter sig detta inte godtagbart. Enskilda bör inte offras på det sättet på rättssystemets bekostnad. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det möjligt att bevilja resning i ett sådant fall. Det kan invändas att redan den så kallade tilläggsregeln erbjuder en sådan möjlighet, men prejudikatet synes inte ge utrymme för att använda denna regel som rättssäkerhetsventil på det sätt som nu avses. Den nya bestämmelsen bör ge uttryck för grundsatsen – i strid med den nuvarande orubblighetsprincipen – att resning alltid ska beviljas om man vid en förnyad prövning av allt som har kommit fram finner det troligt att den dömde är oskyldig. Lagtext 58 kap. 2 § andra stycket RB Resning ska beviljas i brottmål om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den tilltalade är oskyldig. Författningskommentar I den nya bestämmelsen föreslås en ny ventil för resningsmål. Den utgår från en grundsats av innebörd att ett rättssystem måste tillåta att en person kan slippa ifrån en dom för ett brott som han eller hon troligen inte har begått. Enligt det nya andra stycket i 58 kap. 2 § rättegångsbalken ska resning beviljas om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den dömde är oskyldig. Härmed avses detsamma som att det ska bedömas ”troligt” att personen inte är skyldig, alltså att sannolikheten för detta väger över. Det ska alltså göras en ny preliminär prövning. Och till skillnad från vad som gäller enligt första stycket punkt 4 i paragrafen ska domstolen bedöma hur skuldfrågan ter sig vid prövningstillfället. Att göra en bedömning av vad som är ”troligt” är ovant för domstolarna. Normalt prövar ju domstolen skuldfrågan utifrån en bedömning av om det finns rimligt tvivel om den tilltalades skuld. Och i resningsmål ska det i dag bedömas vad den domstol som har meddelat den fällande domen skulle ha kommit fram till om den hade haft kännedom om nytt material. Här blir i stället frågan vad som ter sig troligast vid den nya bedömningstidpunkten. Även om denna prövning ofta torde vara svår, är det rimligt att kräva av rättssystemet att den görs. Den nu angivna prövningen måste, för att ventilen ska få avsedd verkan, göras vid varje resningsansökan. Den domstol som prövar ansökan får alltså inte avslå den på den grunden att materialet skiljer sig bara marginellt från vad som tidigare har kommit fram. Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre. Det är inte troligt att lagstiftaren antar mitt erbjudna lagförslag. Men jag har under mina år som JK fått intrycket att juridiken ibland är rättvisans fiende. Om reglerna inte ger utrymme för att bevilja resning för en person som domstolen bedömer troligen vara oskyldig, är det nog ett exempel på detta. Göran Lambertz Nyblivet justitieråd och före detta justitiekansler Red:s kommentar: Ingen har gett vår högsta domstol rätten att inte sammanväga nya omständigheter med det äldre materialet. En fråga: Gäller Lambertz förslag även äldre fall? Jämför HD:s ordförande, Torkel Gregow, klicka: HD:s praxis betr resning

Resning Aktuell debatt OM RESNING, DVS OMPRÖVNING AV EN GÄLLANDE DOM Sammanfattning: Vi har en orubblig orubblighetsprincip. Alltför orubblig. xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx   Här lägger jag nu på prov in text som jag skriver in  direkt. Det var denna raden.   Och här text, som jag hämtar från en wordfil: Allting går igen, ur tidens grums och mögel dyker upp ett skrämmande fantom. Även Grekland hade sina Wandervögel fostrade i Sparta och i Rom. Ur seklers skuggor ur årtusens damm ett mystiskt spöke i nutiden glider fram. Det är den ökända hästen från Troja moderniserad till femte kolonn. xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Justitierådet Torkel Gregow säger i Svensk Juristtidning 1996 s. 523 att Högsta domstolen inte kan förväntas över lag eller ens i någon större omfattning korrigera fall då åtal bifallits på alltför tunn bevisning. Det är uppseendeväckande. Jämför domareden: ”... i alla domar rätt göra” samt ”... ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är”. Det går inte heller ihop med lagen att högsta domstolen skall pröva fall där det finns resningsskäl, d v s anledning att frikänna eller mildra straffet. Nedan om en akademikerprotest, om ett bättre system i Norge, samt om ett förslag till förbättring av Göran Lambertz Den 18 februari skrev fjorton rättspolitiskt engagerade personer i Svenska Dagbladet att SVERIGE BEHÖVER EN JUSTITIEMORDSKOMMISSION! Se: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-behover-en-justitiemordskommission_4283671.svd Författarna: Knut Ahnlund, professor em. i litteratur och ledamot av Svenska Akademien, Marianne Ahrne, författare och filmregissör, Lars Bergström, professor em. i filosofi, Stig Centerwall, brottmålsadvokat, Holsten Fagerberg, teol.dr., professor em. i etik, Lena Hellblom Sjögren, fil.dr., leg. psykolog, Kristina Hjertén Von Gedda, fil.lic., författare, Göran Larson, pensionerad VD, Finn Löfquist, f.d. avd. dir. Socialstyrelsen, Lars H:son Nilsson, leg. läk., docent, Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut, JP Roos, professor i socialpolitik, Helsingfors univ, Erland Strömbäck, försäkringsdirektör, Ewa Waites,jur.kand. Sammanfattande rubrik: Styckmordsfallet, och andra rättsfall den senaste tiden, visar på det märkliga förhållandet att det är frivilliga krafter och inte staten som har uppdagat misstag i rättskipningen. Sverige behöver en justitiemordskommission, skriver de 14 undertecknarna. Advokaten Stig Centerwall har i sin tidning Försvararen skrivit om hur man i Norge löst problemet med resning. Se: Norge, ett föredöme I samma ämne skrev numera justitierådet Göran Lambertz följande om resning, juridik och rättvisa i tidskriften Advokaten: ”Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre.” Häromdagen kom ett utredningsbetänkande med förslag som innebär bättre möjligheter att få resning för den som har dömts för brott (SOU 2009:98). Det ska bli lättare att återuppta förundersökningen och det klargörs när detta ska ske. Den som vill söka resning får oftare hjälp av en advokat. Jag tänkte passa på att här oombedd lägga fram ett kompletterande lagförslag. För att om möjligt skynda på lagstiftningsförfarandet tar jag med alla de tre traditionella delarna i ett lagförslag: överväganden, lagtext och författningskommentar. Jag har tidigare föreslagit att det liksom i Norge ska inrättas en särskild nämnd för prövning av resningsärenden. Det tycker jag fortfarande, men saken är inte aktuell och jag lämnar den därhän nu. Men en annan resningsreform pockar på. Den hänger ihop med ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som inte har blivit särskilt uppmärksammat och som gör det svårare att få resning. Jag tror det är dags att skapa ett slags rättssäkerhetsventil i resningsärenden. Ungefär så här kan ett utkast till propositionstext se ut. Överväganden I dag kan den som har dömts för ett brott få resning om det kommer fram någon ny omständighet eller något nytt bevis och personen sannolikt skulle ha frikänts om domstolen hade haft kunskapen redan då. Det kan också bli resning om det nya tillsammans med det gamla gör att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva om den dömde är skyldig. Det kallas tilläggsregeln. Det har visat sig att effekten av reglerna ibland blir att den så kallade orubblighetsprincipen får alltför stort spelrum på bekostnad av ”sanningsprincipen” (jfr SOU 2009:98 s. 66 och 84). Det blir viktigare att en dom står fast än att den görs om när den är fel. Så bör det inte vara. ”Att i alla lägen upprätthålla lagakraftvunna avgöranden som materiellt sett framstår som felaktiga [– – –] skulle undergräva allmänhetens förtroende för rättsväsendet och anses stötande för rättskänslan.” (Se SOU 2009:98 s. 66 med hänvisning till SOU 1938:44 s. 65.) Problemet uppkommer särskilt vid den andra resningsansökningen, liksom vid den tredje osv. I ett avgörande den 18 november 2009 (mål Ö 524-09) prövade HD den andra resningsansökningen från en man som år 2002 dömdes för mord till fängelse på livstid. Domstolen konstaterade att de nya omständigheter som nu åberopades var av liten betydelse jämfört med dem som hade förts fram i ansökan nr 1. Ska HD då göra en fullständig prövning av materialet eller avslå på i huvudsak formella grunder? Domstolen uttalade i denna fråga: Situationen kan emellertid vara den att det nya material som åberopas till stöd för en andra resningsansökan visserligen inte saknar all betydelse men är så marginellt att det inte skulle ha kunnat inverka på bedömningen, om materialet hade förelegat även när den första ansökningen prövades. Det saknas då skäl för HD att göra någon ny värdering av det material som åberopades till stöd för den första ansökningen. Någon fullständig prövning ska alltså inte göras. HD ska bara konstatera att det nya materialet inte hade kunnat få någon betydelse vid den första prövningen. Resonemanget är begripligt och ganska logiskt, men det förstärker orubblighetsprincipens problem. Den av HD fastlagda regeln saknar ventil för den situationen att domstolen – eller enskilda domare – anser det troligt att den dömde är oskyldig. Denna uppfattning kan de normalt inte tillägna sig utan att studera målet noggrannare än de egentligen borde enligt den nya regeln. Men likväl kan det inträffa. Följden av den nya regeln torde vara att resningsansökningen ska avslås även om man kommer fram till att den dömde nog är oskyldig. Från ett rättighetsperspektiv ter sig detta inte godtagbart. Enskilda bör inte offras på det sättet på rättssystemets bekostnad. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det möjligt att bevilja resning i ett sådant fall. Det kan invändas att redan den så kallade tilläggsregeln erbjuder en sådan möjlighet, men prejudikatet synes inte ge utrymme för att använda denna regel som rättssäkerhetsventil på det sätt som nu avses. Den nya bestämmelsen bör ge uttryck för grundsatsen – i strid med den nuvarande orubblighetsprincipen – att resning alltid ska beviljas om man vid en förnyad prövning av allt som har kommit fram finner det troligt att den dömde är oskyldig. Lagtext 58 kap. 2 § andra stycket RB Resning ska beviljas i brottmål om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den tilltalade är oskyldig. Författningskommentar I den nya bestämmelsen föreslås en ny ventil för resningsmål. Den utgår från en grundsats av innebörd att ett rättssystem måste tillåta att en person kan slippa ifrån en dom för ett brott som han eller hon troligen inte har begått. Enligt det nya andra stycket i 58 kap. 2 § rättegångsbalken ska resning beviljas om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den dömde är oskyldig. Härmed avses detsamma som att det ska bedömas ”troligt” att personen inte är skyldig, alltså att sannolikheten för detta väger över. Det ska alltså göras en ny preliminär prövning. Och till skillnad från vad som gäller enligt första stycket punkt 4 i paragrafen ska domstolen bedöma hur skuldfrågan ter sig vid prövningstillfället. Att göra en bedömning av vad som är ”troligt” är ovant för domstolarna. Normalt prövar ju domstolen skuldfrågan utifrån en bedömning av om det finns rimligt tvivel om den tilltalades skuld. Och i resningsmål ska det i dag bedömas vad den domstol som har meddelat den fällande domen skulle ha kommit fram till om den hade haft kännedom om nytt material. Här blir i stället frågan vad som ter sig troligast vid den nya bedömningstidpunkten. Även om denna prövning ofta torde vara svår, är det rimligt att kräva av rättssystemet att den görs. Den nu angivna prövningen måste, för att ventilen ska få avsedd verkan, göras vid varje resningsansökan. Den domstol som prövar ansökan får alltså inte avslå den på den grunden att materialet skiljer sig bara marginellt från vad som tidigare har kommit fram. Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre. Det är inte troligt att lagstiftaren antar mitt erbjudna lagförslag. Men jag har under mina år som JK fått intrycket att juridiken ibland är rättvisans fiende. Om reglerna inte ger utrymme för att bevilja resning för en person som domstolen bedömer troligen vara oskyldig, är det nog ett exempel på detta. Göran Lambertz Nyblivet justitieråd och före detta justitiekansler Red:s kommentar: Ingen har gett vår högsta domstol rätten att inte sammanväga nya omständigheter med det äldre materialet. En fråga: Gäller Lambertz förslag även äldre Jämför HD:s ordförande, Torkel Gregow, klicka: HD:s praxis betr resning

hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Resning Aktuell debatt OM RESNING, DVS OMPRÖVNING AV EN GÄLLANDE DOM Sammanfattning: Vi har en orubblig orubblighetsprincip. Alltför orubblig. Justitierådet Torkel Gregow säger i Svensk Juristtidning 1996 s. 523 att Högsta domstolen inte kan förväntas över lag eller ens i någon större omfattning korrigera fall då åtal bifallits på alltför tunn bevisning. Det är uppseendeväckande. Jämför domareden: ”... i alla domar rätt göra” samt ”... ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är”. Det går inte heller ihop med lagen att högsta domstolen skall pröva fall där det finns resningsskäl, d v s anledning att frikänna eller mildra straffet. Nedan om en akademikerprotest, om ett bättre system i Norge, samt om ett förslag till förbättring av Göran Lambertz Den 18 februari skrev fjorton rättspolitiskt engagerade personer i Svenska Dagbladet att SVERIGE BEHÖVER EN JUSTITIEMORDSKOMMISSION! Se: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-behover-en-justitiemordskommission_4283671.svd Författarna: Knut Ahnlund, professor em. i litteratur och ledamot av Svenska Akademien, Marianne Ahrne, författare och filmregissör, Lars Bergström, professor em. i filosofi, Stig Centerwall, brottmålsadvokat, Holsten Fagerberg, teol.dr., professor em. i etik, Lena Hellblom Sjögren, fil.dr., leg. psykolog, Kristina Hjertén Von Gedda, fil.lic., författare, Göran Larson, pensionerad VD, Finn Löfquist, f.d. avd. dir. Socialstyrelsen, Lars H:son Nilsson, leg. läk., docent, Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut, JP Roos, professor i socialpolitik, Helsingfors univ, Erland Strömbäck, försäkringsdirektör, Ewa Waites,jur.kand. Sammanfattande rubrik: Styckmordsfallet, och andra rättsfall den senaste tiden, visar på det märkliga förhållandet att det är frivilliga krafter och inte staten som har uppdagat misstag i rättskipningen. Sverige behöver en justitiemordskommission, skriver de 14 undertecknarna. Advokaten Stig Centerwall har i sin tidning Försvararen skrivit om hur man i Norge löst problemet med resning. Se: Norge, ett föredöme I samma ämne skrev numera justitierådet Göran Lambertz följande om resning, juridik och rättvisa i tidskriften Advokaten: ”Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre.” Häromdagen kom ett utredningsbetänkande med förslag som innebär bättre möjligheter att få resning för den som har dömts för brott (SOU 2009:98). Det ska bli lättare att återuppta förundersökningen och det klargörs när detta ska ske. Den som vill söka resning får oftare hjälp av en advokat. Jag tänkte passa på att här oombedd lägga fram ett kompletterande lagförslag. För att om möjligt skynda på lagstiftningsförfarandet tar jag med alla de tre traditionella delarna i ett lagförslag: överväganden, lagtext och författningskommentar. Jag har tidigare föreslagit att det liksom i Norge ska inrättas en särskild nämnd för prövning av resningsärenden. Det tycker jag fortfarande, men saken är inte aktuell och jag lämnar den därhän nu. Men en annan resningsreform pockar på. Den hänger ihop med ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som inte har blivit särskilt uppmärksammat och som gör det svårare att få resning. Jag tror det är dags att skapa ett slags rättssäkerhetsventil i resningsärenden. Ungefär så här kan ett utkast till propositionstext se ut. Överväganden I dag kan den som har dömts för ett brott få resning om det kommer fram någon ny omständighet eller något nytt bevis och personen sannolikt skulle ha frikänts om domstolen hade haft kunskapen redan då. Det kan också bli resning om det nya tillsammans med det gamla gör att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva om den dömde är skyldig. Det kallas tilläggsregeln. Det har visat sig att effekten av reglerna ibland blir att den så kallade orubblighetsprincipen får alltför stort spelrum på bekostnad av ”sanningsprincipen” (jfr SOU 2009:98 s. 66 och 84). Det blir viktigare att en dom står fast än att den görs om när den är fel. Så bör det inte vara. ”Att i alla lägen upprätthålla lagakraftvunna avgöranden som materiellt sett framstår som felaktiga [– – –] skulle undergräva allmänhetens förtroende för rättsväsendet och anses stötande för rättskänslan.” (Se SOU 2009:98 s. 66 med hänvisning till SOU 1938:44 s. 65.) Problemet uppkommer särskilt vid den andra resningsansökningen, liksom vid den tredje osv. I ett avgörande den 18 november 2009 (mål Ö 524-09) prövade HD den andra resningsansökningen från en man som år 2002 dömdes för mord till fängelse på livstid. Domstolen konstaterade att de nya omständigheter som nu åberopades var av liten betydelse jämfört med dem som hade förts fram i ansökan nr 1. Ska HD då göra en fullständig prövning av materialet eller avslå på i huvudsak formella grunder? Domstolen uttalade i denna fråga: Situationen kan emellertid vara den att det nya material som åberopas till stöd för en andra resningsansökan visserligen inte saknar all betydelse men är så marginellt att det inte skulle ha kunnat inverka på bedömningen, om materialet hade förelegat även när den första ansökningen prövades. Det saknas då skäl för HD att göra någon ny värdering av det material som åberopades till stöd för den första ansökningen. Någon fullständig prövning ska alltså inte göras. HD ska bara konstatera att det nya materialet inte hade kunnat få någon betydelse vid den första prövningen. Resonemanget är begripligt och ganska logiskt, men det förstärker orubblighetsprincipens problem. Den av HD fastlagda regeln saknar ventil för den situationen att domstolen – eller enskilda domare – anser det troligt att den dömde är oskyldig. Denna uppfattning kan de normalt inte tillägna sig utan att studera målet noggrannare än de egentligen borde enligt den nya regeln. Men likväl kan det inträffa. Följden av den nya regeln torde vara att resningsansökningen ska avslås även om man kommer fram till att den dömde nog är oskyldig. Från ett rättighetsperspektiv ter sig detta inte godtagbart. Enskilda bör inte offras på det sättet på rättssystemets bekostnad. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det möjligt att bevilja resning i ett sådant fall. Det kan invändas att redan den så kallade tilläggsregeln erbjuder en sådan möjlighet, men prejudikatet synes inte ge utrymme för att använda denna regel som rättssäkerhetsventil på det sätt som nu avses. Den nya bestämmelsen bör ge uttryck för grundsatsen – i strid med den nuvarande orubblighetsprincipen – att resning alltid ska beviljas om man vid en förnyad prövning av allt som har kommit fram finner det troligt att den dömde är oskyldig. Lagtext 58 kap. 2 § andra stycket RB Resning ska beviljas i brottmål om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den tilltalade är oskyldig. Författningskommentar I den nya bestämmelsen föreslås en ny ventil för resningsmål. Den utgår från en grundsats av innebörd att ett rättssystem måste tillåta att en person kan slippa ifrån en dom för ett brott som han eller hon troligen inte har begått. Enligt det nya andra stycket i 58 kap. 2 § rättegångsbalken ska resning beviljas om det på grund av vad som har blivit känt efter domen finns anledning att tro att den dömde är oskyldig. Härmed avses detsamma som att det ska bedömas ”troligt” att personen inte är skyldig, alltså att sannolikheten för detta väger över. Det ska alltså göras en ny preliminär prövning. Och till skillnad från vad som gäller enligt första stycket punkt 4 i paragrafen ska domstolen bedöma hur skuldfrågan ter sig vid prövningstillfället. Att göra en bedömning av vad som är ”troligt” är ovant för domstolarna. Normalt prövar ju domstolen skuldfrågan utifrån en bedömning av om det finns rimligt tvivel om den tilltalades skuld. Och i resningsmål ska det i dag bedömas vad den domstol som har meddelat den fällande domen skulle ha kommit fram till om den hade haft kännedom om nytt material. Här blir i stället frågan vad som ter sig troligast vid den nya bedömningstidpunkten. Även om denna prövning ofta torde vara svår, är det rimligt att kräva av rättssystemet att den görs. Den nu angivna prövningen måste, för att ventilen ska få avsedd verkan, göras vid varje resningsansökan. Den domstol som prövar ansökan får alltså inte avslå den på den grunden att materialet skiljer sig bara marginellt från vad som tidigare har kommit fram. Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i målet innebär naturligtvis en belastning för domstolen. Men intresset av att en person som troligen är oskyldig ges chansen till en ny prövning har bedömts väga tyngre. Det är inte troligt att lagstiftaren antar mitt erbjudna lagförslag. Men jag har under mina år som JK fått intrycket att juridiken ibland är rättvisans fiende. Om reglerna inte ger utrymme för att bevilja resning för en person som domstolen bedömer troligen vara oskyldig, är det nog ett exempel på detta. Göran Lambertz Nyblivet justitieråd och före detta justitiekansler Red:s kommentar: Ingen har gett vår högsta domstol rätten att inte sammanväga nya omständigheter med det äldre materialet. En fråga: Gäller Lambertz förslag även äldre fall? Jämför HD:s ordförande, Torkel Gregow, klicka: HD:s praxis betr resning