HIERARKIER      

Vi har alltså i högsta domstolen justitieråd;   i hovrätterna, förutom nämndemän,  hovrättspresidenter, hovrättslagmän, hovrättsråd tillika vice ordförande, och hovrättsråd, samt icke ordinarie hovrättsassessorer och hovrättsfiskaler;   i tingsrätterna, förutom nämndemän och notarier, lagmän, chefsrådmän och rådmän.   _________________________________________   Fråga med anledning av innehållet i  tingsrättsinstruktionen: Hur  ofta har det hänt att en mening rådman har överklagat lagmannens beslut t ex om tilldelningen av administrativa resurser?   En domare, som påbörjat handläggningen av visst mål eller som enligt arbetsordningen bör tilldelas visst mål kan inte överklaga beslut som  fråntar honom eller henne ansvaret, se 59 § Tingsrättens beslut i andra administrativa ärenden än anställningsärenden får överklagas hos Domstolsverket, om inte något annat är särskilt föreskrivet.    Tingsrättens beslut i fråga om vikariat för en ordinarie domare får överklagas hos Domarnämnden. Nämndens beslut i sådana ärenden får inte överklagas.    Beslut om indelningen av domare på organisatoriska enheter, om att ett visst mål eller ärende ska tilldelas en viss organisatorisk enhet samt om fördelningen av ansvar för ett visst mål eller ärende får inte överklagas. Förordning (2008:425).  ---------------------------------------------------------------------------------                     Red: Tingsrättsinstruktionen visar vad man har byggt fast sig i genom stordomstolarna.   År krånglerierna en följd av att man har försökt att rationalisera till stora enheter med långt driven arbetsfördelning?

Tingsrättsinstruktion: 24 § Lagmannen eller en chefsrådman bör delta när ett mål eller ärende avgörs, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets art. 1 § I varje tingsrätt finns en lagman som är administrativ chef för tingsrätten. Lagmannen ansvarar för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen samt att tingsrätten hushållar väl med statens medel.    I tingsrätterna finns också beredningsjurister.   . 1 a § Lagmannen är skyldig att vid tingsrätten genomföra den interna styrning och kontroll som Domstolsverket ansvarar för enligt förordningen (2007:1073) med instruktion för Domstolsverket. Förordning (2007:1088). 2 § Tingsrätten får besluta att domstolen skall vara indelad i avdelningar eller andra enheter.    Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman. Chef för en annan enhet, i vilken ingår två eller flera domare, är den lagfarna domare som tingsrätten utser.    Den som är chef för en avdelning eller en annan enhet leder arbetet på denna samt fördelar tjänstgöringen i rätten efter samråd med domarna på avdelningen eller enheten. Förordning (2006:1062). 5 § Lagmannen ansvarar för att tingsfiskalerna i sin tjänstgöring får en allsidig och utvecklande utbildning enligt den utbildningsplan som Domstolsverket fastställt i samråd med hovrätterna samt ger vitsord över deras tjänstgöring.    För varje tingsfiskal skall en ordinarie domare utses som handledare. Till handledare skall den utses som har särskilt intresse och i övrigt är lämplig för uppdraget. Förordning (2001:986). 6 § Lagmannen ansvarar, med beaktande av Notarienämndens föreskrif- ter om notarietjänstgöring, för att tingsnotarierna i sin tjänstgöring får en allsidig och utvecklande utbildning. 6 a § Lagmannen skall, efter samråd med Domstolsverket, svara för att de nämndemän som har utsetts för tjänstgöring i domstolen ges introduktions-utbildning och regelbunden information. Förordning (1999:87).   Fördelningen av mål och ärenden m.m. 8 § Grunderna för fördelningen av arbetsuppgifterna och de övriga bestämmelser som behövs för verksamheten i tingsrätten skall framgå av arbetsordningen.    Domstolsverket meddelar allmänna råd om utformningen av arbetsordningarna. 9 § Mål och ärenden skall fördelas mellan de organisatoriska enheter som anges i arbetsordningen.    Fördelningen av mål och ärenden skall ske genom lottning. Undantag från kravet på lottning får göras 1. för mål eller ärenden av särskild art, 2. för mål eller ärenden från en viss del av domkretsen, 3. för att mål eller ärenden som har inbördes samband skall kunna handläggas av samma organisatoriska enhet, och 4. för att uppnå en fördelning av mål och ärenden mellan tingsrättens domare som tillgodoser kraven i 11 (ang tingsrfiskaler) och 24 §§ och i övrigt framstår som rimlig. Förordning (2002:798). 12 § Lagmannen meddelar de riktlinjer som behövs för tillämpningen av arbetsordningen. 13 § Lagmannen delar för en bestämd tid in domarna till tjänstgöring inom tingsrätten.    Indelningen skall göras så att domarna får erfarenhet av olika slag av mål och ärenden. Förordning (2003:631). 14 § Om det finns särskilda skäl, får lagmannen besluta om tillfälliga avvikelser från vad som har beslutats med stöd av 8 eller 13 §. Handläggningen av mål och ärenden 15 § För varje mål och ärende skall det vid varje tidpunkt finnas en ansvarig domare.    Första stycket gäller inte mål och ärenden som tingsnotarier, notariemeriterade beredningsjurister eller andra anställda handlägger med stöd av förordnanden enligt 17 och 18 §§. För sådana mål eller ärenden ansvarar den förordnade.    Den närmare ansvarsfördelningen skall framgå av arbetsordningen. Ansvarsfördelningen skall ordnas så att ansvaret skall kunna utövas på ett effektivt sätt. Förordning (2003:631). 15 a § Ett avräkningsunderlag enligt 16 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol skall upprättas av rättens ordförande. Förordning (2000:679). 16 § /Upphör att gälla U:2010-02-15/ Lagmannen får förordna den som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid tingsrätten eller vid en länsrätt eller en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten att vidta åtgärder för beredningen av mål och ärenden samt åtgärder som åligger rätten efter målets eller ärendets avgörande. För sådana åtgärder ansvarar den förordnade.    Ett förordnande får dock inte avse uppgiften att 1. leda sammanträden, 2. besluta om att utfärda stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten eller i mål om enskilt åtal, 3. besluta i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader, 4. besluta i frågor om inhibition, 5. besluta i frågor om intervention, 6. meddela interimistiska beslut, 7. besluta om inhämtande av annan personutredning i brottmål än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 5 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder samt 11 och 28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 8. besluta om avvisning av bevisning eller av begäran om inhämtande av utredning, 9. besluta om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense om att ett sådant förordnande skall ges, 10. besluta om föreläggande enligt 42 kap. 15 § eller om att ge ett meddelande enligt 42 kap. 15 a §rättegångsbalken, 11. besluta i fråga om hämtning, 12. besluta i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 §miljöbalken, 13. besluta i frågor om rättegångshinder eller jäv, 14. besluta i frågor enligt 49 kap. 4 §rättegångsbalken om ett överklagande skall få ske särskilt eller inte, 15. meddela sådana beslut som går att överklaga särskilt på annan grund än enligt 49 kap. 7 §rättegångsbalken, 16. vidta andra åtgärder som innefattar frågor som är svåra, av annan orsak kräver särskild erfarenhet eller i övrigt är av sådant slag att de bör förbehållas domare.    Begränsningen i andra stycket 2 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte beslut om förordnande av försvarare eller beslut i fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till någon som har medverkat i målet eller ärendet. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist såvitt avser beslut om beviljande av rättshjälp.    Uppkommer en fråga av sådant slag som avses i andra stycket 16 skall den som förordnats genast anmäla frågan för den som ansvarar för målet eller ärendet. Förordning (2005:1099). 16 § /Träder i kraft I:2010-02-15/ Lagmannen får förordna den som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid tingsrätten eller vid en förvaltningsrätt eller en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten att vidta åtgärder för beredningen av mål och ärenden samt åtgärder som åligger rätten efter målets eller ärendets avgörande. För sådana åtgärder ansvarar den förordnade.    Ett förordnande får dock inte avse uppgiften att 1. leda sammanträden, 2. besluta om att utfärda stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten eller i mål om enskilt åtal, 3. besluta i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader, 4. besluta i frågor om inhibition, 5. besluta i frågor om intervention, 6. meddela interimistiska beslut, 7. besluta om inhämtande av annan personutredning i brottmål än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 5 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder samt 11 och 28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 8. besluta om avvisning av bevisning eller av begäran om inhämtande av utredning, 9. besluta om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense om att ett sådant förordnande skall ges, 10. besluta om föreläggande enligt 42 kap. 15 § eller om att ge ett meddelande enligt 42 kap. 15 a §rättegångsbalken, 11. besluta i fråga om hämtning, 12. besluta i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 §miljöbalken, 13. besluta i frågor om rättegångshinder eller jäv, 14. besluta i frågor enligt 49 kap. 4 §rättegångsbalken om ett överklagande skall få ske särskilt eller inte, 15. meddela sådana beslut som går att överklaga särskilt på annan grund än enligt 49 kap. 7 §rättegångsbalken, 16. vidta andra åtgärder som innefattar frågor som är svåra, av annan orsak kräver särskild erfarenhet eller i övrigt är av sådant slag att de bör förbehållas domare.    Begränsningen i andra stycket 2 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte beslut om förordnande av försvarare eller beslut i fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till någon som har medverkat i målet eller ärendet. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist såvitt avser beslut om beviljande av rättshjälp.    Uppkommer en fråga av sådant slag som avses i andra stycket 16 skall den som förordnats genast anmäla frågan för den som ansvarar för målet eller ärendet. Förordning (2009:884). 17 § Lagmannen får förordna en anställd vid tingsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att på eget ansvar 1. handlägga ärenden om avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman samt förordnande av boutredningsman, dock inte om ansökan har gjorts av någon annan än dödsbodelägare eller testamentsexekutor, 2. handlägga ärenden om entledigande av boutredningsman sedan denne slutfört sitt uppdrag, 3. handlägga ärenden om förordnande av bodelningsförrättare eller skiftesman vid arvskifte, 4. handlägga ärenden om dödande enligt 1 § lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling av pantbrev eller vilandebevis som avser inteckning i fast egendom eller tomträtt eller av företagsinteckningsbrev eller av aktiebrev, och 5. handlägga ärenden om dödande enligt 13 § lagen om dödande av förkommen handling av inteckning i fast egendom eller tomträtt eller av företagsinteckning.    Förordnanden enligt första stycket får endast avse ärenden som kan avgöras av en lagfaren domare. För andra anställda än tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister medför förordnanden enligt första stycket inte behörighet att till boutredningsman, bodelningsförrättare eller skiftesman förordna annan än den som är advokat eller den som genom tidigare förordnanden har fått erfarenhet av och visat lämplighet för sådana uppdrag.    Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att ompröva beslut enligt 34 § lagen (1996:242) om domstolsärenden eller att meddela interimistiska beslut. För andra anställda än tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister medför förordnanden enligt första stycket inte heller behörighet att avvisa ärenden.    Förordnanden för tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister får inte avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet. Förordnanden för övriga anställda får bara avse enkla ärenden. Förordning (2008:178). 17 a § Har upphävts genom förordning (2002:798). 18 § Utöver vad som gäller enligt 17 § får lagmannen förordna en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att på eget ansvar 1. handlägga mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot, 2. besluta om avskrivning av brottmål när åtalet har lagts ned, 3. meddela frikännande dom enligt 20 kap. 9 § andra stycketrättegångsbalken, 4. handlägga sådana mål om äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor samt sådana mål rörande vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn som har inletts genom gemensam ansökan, dock inte sådana mål som har blivit tvistiga sedan ansökan gavs in, 5. handlägga konkursärenden enligt konkurslagen (1987:672), 6. handlägga ärenden enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 7. handlägga andra ärenden än sådana som avses i 6 enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden om ärendena kan avgöras av en lagfaren domare och inte är tvistiga, 8. handlägga mål enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken a) om målet avser kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering, trafikförsäkringsavgift enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller överlåtet krav avseende trafikförsäkringspremie och självrisk, eller b) om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger en tiondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 9. handlägga mål där förlikning om saken är tillåten vid förberedelse och vid huvudförhandling enligt 42 kap. 20 § andra stycketrättegångsbalken, 10. handlägga ärenden om bevisupptagning enligt 41 kap.rättegångsbalken, 11. handlägga mål enligt 14 kap. 12 §äktenskapsbalken första meningen, och 12. avgöra mål enligt 42 kap. 18 §rättegångsbalkenförsta stycket 1 avseende avskrivning av mål samt 2-4.    Förordnanden enligt första stycket 5 får inte avse konkurser där beslut om bevakning har meddelats. Ett sådant förordnande får inte heller avse frågor om häktning, utdelning eller, om konkursen avslutats med utdelning, förvaltares arvodesanspråk.    Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att ompröva beslut enligt 34 § lagen om domstolsärenden. Förordnanden får inte avse mål eller ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.    När en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist handlägger brottmål vid huvudförhandling skall nämndemän alltid delta i avgörandet. Förordning (2003:631). 19 § Har upphävts genom förordning (2002:798). 20 § Har upphävts genom förordning (2002:798). 21 § Förordnanden enligt 16-18 §§ skall fortlöpande omprövas. Förordning (2002:798). 22 § När tingsrätten är domför med tre lagfarna domare gäller följande.    Ordföranden skall vara ordinarie domare i tingsrätten eller av regeringen för viss tid anställd lagman eller chefsrådman i tingsrätten. Om det behövs får hovrätten förordna en ordinarie domare i hovrätten eller i en annan tingsrätt att tjänstgöra som ordförande.    Minst en ytterligare ledamot skall antingen 1. vara eller ha varit ordinarie domare, 2. vara eller ha varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman, 3. vara hyresråd, 4. vara hovrättsassessor eller kammarrättsassessor, eller 5. ha tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt minst ett år och bedömts vara lämplig att anställas som assessor.    En tingsfiskal får delta i rätten, om det inte är fråga om handläggning av sådana mål och ärenden som kräver särskild erfarenhet.    Om det finns särskilda skäl, får lagmannen förordna en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist som bedöms ha tillräcklig erfarenhet och i övrigt vara lämplig att delta i rätten vid enstaka tillfällen. Förordning (2005:1099). 23 § /Upphör att gälla U:2010-02-15/ Om det behövs för att kunskaper om ett särskilt rättsområde skall finnas i rätten får utöver vad som gäller på grund av andra bestämmelser i denna förordning för tjänstgöring vid en huvudförhandling där flera lagfarna domare deltar förordnas 1. den som är eller har varit ordinarie domare eller den som är eller har varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman, 2. den som har anställts som hovrättsfiskal eller kammarrättsfiskal och som därefter har tjänstgjort under sammanlagt minst ett år som tingsfiskal, länsrättsfiskal, rådman eller lagman, 3. en åklagare, 4. en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne, 5. en ledamot av Sveriges advokatsamfund, 6. den som förut har varit adjungerad.    En ledamot som förordnats enligt första stycket får inte tjänstgöra som ordförande. 23 § /Träder i kraft I:2010-02-15/ Om det behövs för att kunskaper om ett särskilt rättsområde ska finnas i rätten får utöver vad som gäller på grund av andra bestämmelser i denna förordning för tjänstgöring vid en huvudförhandling där flera lagfarna domare deltar förordnas 1. den som är eller har varit ordinarie domare eller den som är eller har varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman, 2. den som har anställts som hovrättsfiskal eller kammarrättsfiskal och som därefter har tjänstgjort under sammanlagt minst ett år som tingsfiskal, förvaltningsrättsfiskal, rådman eller lagman, 3. en åklagare, 4. en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne, 5. en ledamot av Sveriges advokatsamfund, eller 6. den som förut har varit adjungerad.    En ledamot som förordnats enligt första stycket får inte tjänstgöra som ordförande. Förordning (2009:884). 24 § Lagmannen eller en chefsrådman bör delta när ett mål eller ärende avgörs, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets art.  Varför utnämner man inte departementsfolket till åklagar- eller polistjänster? Varför skall de bli just domare?