|
Jacques Callot, etsning 1633, De Hängdas Träd. Bildens text lyder "Till slut visar dessa ärelösa och förtappade tjuvar, vilka likt olycksfrukter hänga i detta träd, att brottet självt är redskap för skam och hämnd, och att det är onda mäns öde att förr eller senare underkasta sig himmelens rättfärdighet."
Bilden illustrerar några av rättskipningens problem:
· Vilken rätt hade domarna, vilken legitimitet, vad gav dem rätten att döma?
· Hur tänker man om "himmelens rättfärdighet"? Här är det i hög grad jordisk/mänsklig uppfattning om rättfärdighet som praktiseras. Ansåg man sig handla på uppdrag av himlen? Eller var de i dagens svenska mening rättspositivister, dvs de ansåg att makt är detsamma som rätt (i Sverige underförstått: om makten vilar på demokratisk grund).
· Var de hängda verkligen alla skyldiga? Vem bestämde detta? Litade befolkningen på att så var fallet? Detta är problemet med bevisning.
· Var straffet proportioneligt mot brottet?
· Var straffet nyttigt, dvs avskräckte det från brott, förbättrade brottslingen och höjde den allmänna moralen?
· Några praktiska frågor: hur kom fångarna upp? Klättrade de själva? Vad slags övertalning i så fall? Hur länge fick kropparna hänga? Anordnades visningar? Vem var det som gjorde själva arbetet med upphängning?
I Sverige är det mesta positivt, i jämförelse. Men på denna sajt finns också kritiska tankar om bevisprövning och om vilka krav som bör ställas på domare. I någon mån handlar det också om konsten att lära lagtexterna och samtidigt behålla en känsla för vad som är rätt. Det är ofta en fråga om de rätta proportionerna. När beslutet ska tas är det alltid på en känsloimpuls. Då är det viktigt med både juridiska kunskaper och humanitär erfarenhet. Hur de förenas är rättspositivismens problem. | 
