BEVISPRÖVNING Att klara ut den verklighet, som skall bedömas måste vara domarens första uppgift. Sedan kommer lagtextens innehåll och dess rätta tolkning för det enskilda fallet. Det första är att ha så noga som möjligt reda på vad som har hänt. Därefter kommer juridiken och - förhoppningsvis - omdömet. Det finns inte någon gud, som visar oss sanningen. Vi måste arbeta för kunskapen. Då är det för märkvärdigt att det inte finns någon undervisning för domare i utredning och bevisprövning. Ämnet ingår inte heller i juristexamen. Alltså inte bara om vem som kallas vittne eller målsägande eller sakkunnig utan hur man utreder och analyserar. Vi har något unikt att vårda, principen om fri bevisprövning. Se Att vårda Se: Vad jurister tror om lögn  Ett lyft Ännu märkvärdigare är detta eftersom Sverige år 1981 arrangerade "The Stockholm Symposium in Witness Psychology. Det handlade om när vi kan eller inte kan sätta tilltro till muntlig bevisning. Vid symposiet erbjöds kontakt med forskare inom området från många olika länder. Domarkåren var inte intresserad. Nåja, vissa förklaringar finns. Okunnighet, utnämnings­systemet, risk att anklagas för jävighet. Det sista egentligen uttryck för bris­tande förtroende för domarnas kompetens, förmåga att skilja på förberedelse- och avgörande­stadier. Det är inte är möjligt för en domstol att ta till sig utredning om hur en utsaga har kommit till (dess uppkomst­betingelser, "varför man säger som man gör") om domarna inte har en ganska omfattande kunskap i ämnet. Vår rättegångsbalk förutsätter att domarna kan bevisprövning. Balken innebär en kombination av europeisk/nordisk officialprincip, där domaren är den som har ansvaret för att domen grundas på en riktig uppfattning om verkligheten och ett kontradiktoriskt system av aglosachsisk typ, där parterna har ansvaret för utredningen, men officialprincipen är grundprincipen. Domaren skall ha ansvaret. Vi hoppas på mycket teknisk bevisning och utvecklingen där är hoppingivande. Men vi kommer alltid att behöva bedöma muntlig bevisning. Det finns forskning inom detta område på många håll i världen, även i Sverige, men vi tar inte till vara på den. Här kan jag "på mina gamla dagar" åtminstone pea på en rad informationskällor. En förgrundsfigur förblir Arne Trankell som var värd för symposiet 1981, men tyvärr avled 1984. Har har skrivit mycket i ämnet och var känd för stora insatser. Som introduktion till hans tänkande vill jag rekommendera en fallbeskrivning. Till synes vanlig social interaktion ger överraskande belysning. Läs: Lars - ett genombrott   DEN FÖRKLARADE HÄXAN Lärda män ha räknat ut att Blåkullafärderna, för vilka häxor dömdes till bålet, i själva verket var drömmar under bolmörtsrus. Säg ut att vittnet ljög, att domarns blick var skum Vi vet att häxan flög, helt enkelt i sitt rum. Ty står ensanning fast, högt över bålets glans: Hon brändes för en kvast, som faktiskt inte fanns... - Stig Dagerman 27 september 1952