RÄTTSPOSITIVISM Vi måste själva konstruera våra rättsregler. Det är rättspositivismens huvudtanke. Men dit hör också att reglerna ska vara oflexibla. Det är riksdag och regering som får bestämma i detalj. I strävan att göra allt förutsebart uppfattar man gärna individen som en maskin. Domare och andra beslutsfattare frestas att leta mindre efter omständigheterna i fallet än i departementschefens publicerade tankar. Domstolsverkets (!) reklam "Lika fall behandlas lika", men då blir det inte individuell bedömning. "Rättspositivism, rättsfilosofisk uppfattning som utgår från att rättsreglerna är bindande och ska följas även om de är orättvisa. Till förespråkarna hörde bl.a. Jeremy Bentham, John Austin och Herbert Hart, samt Hans Kelsen. Ett praktiskt argument för rättspositivism är att den främjar rättsäkerhet, ett motargument att en underlättar en godtycklig maktutövning." Källa:  http://www.ne.se/rättspositivism (hämtad 6 mars 2011) Rättspositivismen i sig själv har inte någon uppfattning om vilken regel som är rätt. Bara att makthavarens beslut ska gälla. Hovrättlagmannen Christer Rune skrev en protest där han varnade för systemet och bl a skrev: "Domarens gärning framstår som en enkel regelteknisk syssla, fullgjord genom att han rätt och slätt lägger samman processmaterialets pussel enligt schema eller facit som står att läsa i lag och förarbeten." Lord Denning om religion och juridik: Vi har lämnat, lyckligtvi, tro att en gud har gett oss moralregler. Styrkan i den tron kan exemplieras av ett uttalande av Lord Denning, högt uppsatt engelsk domare, som år 1989 skriver i The influence of religion on law: "If we seek truth and justice, we cannot find it by argument and debate, nor by reading and thinking, but only (as our forefathers said) by the maintenance of true religion and virtue. Religion concerns the spririt in man whereby he is able to recognize what is truth and what is justice: whereas law is only the application, however, imperfectly, of truth and justice on our everyday affairs. If religion perishes in the land, truth and justice will also. We have already strayed too far from the faith of our fathers. Let us return to it, for it is the only thing that can save us." Om detta kan skrivas och tryckas år 1989, låt vara i England, då har vi mycket arbete kvar även här i Sverige. Att lära oss söka efter sanningen om vad som skett på ett vetenskapligt sätt. Att diskutera våra rättsregler. Kommentar: När lagstiftarna binder de som ska besluta så glömmer de gärna att man inte kan förutse allt. De lämnar för lite utrymme åt de som ska avgöra det enskilda fallet. Uppröra invändningar bemöts med "vi måste följa den i demokratisk ordning bestämda lagen". Problemet i ett nötskal. I tider av stora förändringar hinner lagstiftaren inte med. Men beslutsfattarna kan frestas att följa inte bara lagtext utan även vad departementschef och riksdagsutskott har spekulerat i sammanhanget. Då får man ryggen fri. Det innebär två frestelser. Det ena att inte försöka fullständiga utredningen om det enskilda fallet. Det andra att inte försöka vidareutveckla en på förnuft grundad etik. Vi får höra replikerna "det är en illusion att man kan finna sanningen" och "vi måste följa lagen". Det finns hos politiker en stark motvilja att ge beslutsfattarna i frontlinjen mer fria händer.  En riks är att intresset att klara ut verkligheten minskar. Den komplicerar gärna. Rättspositivismen har överhuvud gjort oss ointresserade av att diskutera vad som är rätt. Håkan Boström har en tanke att den medfört en narcissistisk hållning.  Exempel på bristande intresse för verkligheten finns i följande citat: "Det är nämligen inte hovrättens uppgift - och för övrigt inte någon domares - att på egen hand försöka utreda vad som hänt." Det är två hovrättspresidenter, alltså så kallade befordrade domare, som skriver texten ovan. Dessa domare har alltså inte något samvete, och om de hade det skulle de se det som en stor olycka. Samtidigt förekommer det klagomål över att alltför få vill bli domare. Till rättspositivismen hör också att staten genom domstolsverket vill betygsätta domarna genom individuell lönesättning.