Sid 1 (6)

Aktbilaga 128

Mål nr

T 3798-07

2008-08-05

Föredragning i

Stockholm

Handläggning i parternas utevaro

Lagmännen Erik Ternert, ordförande, och Erik Lempert samt rådmannen Anders

Erlman, referent

Referenten, tillika protokollförare

1. Thomas Allgén

Kungsholmsgatan 17, 4 ö.g.

112 27 STOCKHOLM

2. Teet Härm

c/o Anders Agell

Övre Slottsgatan 8 A

753 10 UPPSALA

Ombud för båda: Professor Anders Agell

Övre Slottsgatan 8 A

753 10 Uppsala

Biträde: Advokat Ismo Salmi

Box 3095

103 61 Stockholm

Staten genom Justitiekanslern

Box 2308

103 17 Stockholm

Ombud: f.d. chefsrådmannen Ingvar Gunnarson

Måsvägen 14 A

183 57 TÄBY

Skadestånd; nu fråga om invändning om jäv

_____________________

Sid 2

ATTUNDA TINGSRÄTT T 3798-07

2008-08-05

Målet föredras, varvid följande antecknas.

Staten har, såvitt nu är i fråga, yrkat att rådmannen Nils Hedström förklaras jävig att

delta i den fortsatta handläggningen i målet och har i denna fråga i huvudsak anfört

följande.

När staten uppträder som part i en skadeståndsprocess har den samma ställning som

vilken annan part i en dispositiv tvistemålsprocess som helst, med de skyldigheter och

rättigheter inför domstolen som detta medför. Genom mellandomen i målet har Nils

Hedström gett uttryck för åsikten att parterna i målet inte har rätt att processa på lika

villkor. Med synsättet att en civilrättslig invändning – preskription – utgör en

myndighetsåtgärd mot kärandena, varmed torde följa de restriktioner som är

förknippade med myndighetsutövning, begränsas uppenbarligen statens möjligheter att

få gehör för sådana invändningar som utan vidare är tillåtna för andra parter i

tvistemål. Åsikten åtföljs i domen av påståendet att kärandena har en ”grundläggande

rättighet” att framställa sina skadeståndsanspråk, vilken staten – genom den enligt

tingsrätten otillåtna ”myndighetsåtgärden” – försöker hindra. Nils Hedströms åsikt om

parternas olika villkor att föra processen är ägnad att rubba förtroendet till hans

opartiskhet i målet.

Enligt Justitiekanslern innehåller mellandomen därutöver uttalanden som inte tar sikte

primärt på parternas påståenden och invändningar i processen utan på parternas

bevekelsegrunder för dessa. Justitiekanslern har i denna del anfört följande. Dessa

uttalanden måste uppfattas som sympatiyttringar för kärandenas sak, medan staten har

tillskrivits oegentliga avsikter med sin. Sålunda uttalas i mellandomen att processen

utgör ”ett av flera förtvivlade försök från läkarna att rentvå sig från………. oerhörda

anklagelser” medan staten ”försöker förstöra läkarnas möjligheter” därtill, vilket skulle

utgöra ”ett allvarligt ingrepp i läkarnas rättssfär”. Vidare anges i domen att staten

eftersträvar att ”rycka undan läkarnas förutsättningar för att kunna erhålla skadestånd”

och hindra deras försök att visa att de är oskyldiga. Mot denna bakgrund uttalas att

Sid 3

ATTUNDA TINGSRÄTT T 3798-07

2008-08-05

statens invändning saknar stöd i ”etiska och moraliska skäl” och att statens skäl för

preskriptionsinvändningen är föga beaktansvärda. De nämnda hänsynen till parternas

av tingsrätten antagna avsikter med processen samt – mot bakgrund av dessa – åsikten

om det bl.a. omoraliska att göra en invändning mot kärandenas talan ger uttryck för att

de i förhållande till staten bör ha en särställning i processen.

Svarandena har yttrat sig och bestritt att något jäv för Nils Hedström skulle föreligga.

Svarandena har därvid framhållit att det skulle innebära stora praktiska nackdelar om

inte Nils Hedström skulle bli referent vid en s.k. tremannasits för huvudförhandling

eftersom ingen av domarna då skulle vara insatt i målet, vars omfattande innehåll det

tar tid att sätta sig in i redan med tanke på alla skriftliga bevis och andra källskrifter av

intresse.

Nils Hedström har gett in ett eget yttrande i jävsfrågan.

Tingsrätten fattar följande

Tingsrätten förklarar rådmannen Nils Hedström jävig att delta i den fortsatta

handläggningen av målet.

Såsom Anders Agell anfört skulle det innebära stora praktiska nackdelar om Nils

Hedström skulle förklaras jävig att delta i målets fortsatta handläggning. Detta kan

emellertid inte tillmätas någon betydelse vid prövningen av huruvida jäv kan anses

föreligga eller inte.

Sid 4

ATTUNDA TINGSRÄTT T 3798-07

2008-08-05

Oavsett om mellandomens rättsliga resonemang och slutsatser skulle vara riktiga eller

oriktiga kan, såsom Nils Hedström också anfört i sitt yttrande i jävsfrågan, en

jävsinvändning inte bifallas endast på den grunden att mellandomen skulle kunna vara

felaktig eller att det rättsliga resonemanget skulle sakna erforderligt stöd i gällande rätt.

Justitiekanslern har emellertid inte gjort gällande detta utan i stället att Nils Hedström

genom den ifrågavarande mellandomen har gett uttryck för åsikten att parterna inte har

rätt att processa på lika villkor samt att domen innehåller uttalanden som måste

uppfattas som sympatiyttringar för kärandenas sak. Om så skulle vara fallet skulle

sådana särskilda omständigheter kunna föreligga som är ägnade att rubba förtroendet

för Nils Hedströms opartiskhet i målet (jfr Högsta domstolens uttalanden i

NJA 1993 s 571 och Svea hovrätts skäl i NJA 2002 s. 375).

Inledningsvis bör framhållas att tingsrätten inte hyser något tvivel om att Nils

Hedström i och för sig skulle agera opartiskt i målet och att han säkerligen skulle

tillerkänna staten dess legitima processuella rättigheter såsom svarande i ett dispositivt

tvistemål. Vid bedömningen av frågan om jäv föreligger bör emellertid även

Europadomstolens rättspraxis på området beaktas. Att det är staten som är svarande i

processen bör därvidlag inte tillmätas någon betydelse utan staten bör i detta avseende

betraktas som vilken svarande som helst i ett tvistemål, vilken funnit sig ha anledning

att ifrågasätta domstolens opartiskhet. Såsom framhållits av t.ex. Ehrenkrona, SvJT

1999 s 488 och Fitger, Rättegångsbalken I s 4:23 synes Europadomstolen hylla

maximen ”justice must not only be done, it must also be seen to be done”. Det innebär

inte bara att en domare inte får ha haft en personlig övertygelse eller ha agerat på ett

sådant sätt att hans opartiskhet av den orsaken kan sättas i fråga (subjektiv opartiskhet)

utan också att det uppställs krav på att det för en objektiv betraktare inte får föreligga

något tvivel om domstolens opartiskhet (objektiv opartiskhet). Med andra ord är det

alltså inte endast av vikt att domstolen gör rätt; det är också av vikt att det utåt syns att

domstolen är objektiv och inte tar några ovidkommande hänsyn.

Nils Hedström har anfört att mellandomen inte innehåller några skrivningar som med

fog kan tas till intäkt för att staten tillskrivits några ”oegentliga avsikter” i det avseende

Sid 5

ATTUNDA TINGSRÄTT T 3798-07

2008-08-05

som Justitiekanslern gör gällande och att domen inte innehåller någon skrivning om att

det är ”omoraliskt” av Justitiekanslern att framställa en invändning om preskription.

Enligt tingsrättens mening är emellertid de uttalanden som gjorts på sidorna 30–32 i

mellandomen sådana att de sammantaget ger intrycket att Nils Hedström anser att

Justitiekanslern inte skulle ha tillåtit sig att framföra preskriptionsinvändningen trots

att, som framgår redan av mellandomen, det knappast kan anses ha varit en invändning

som varit helt obefogad. Bland dessa uttalanden märks bland annat skrivningen i

mellandomens näst sista stycke, vari det står att skälen bakom statens preskriptionsinvändning

framstår som föga beaktansvärda. Möjligen har Nils Hedström härigenom

avsett att tydliggöra att det är skälen för att förklara anspråken som preskriberade som

framstår som föga beaktansvärda men det valda uttryckssättet ger intrycket att han

funnit att motiven för att framföra preskriptionsinvändningen kan ifrågasättas och att

han inte anser att Justitiekanslern överhuvudtaget skulle ha tillåtit sig att framföra

preskriptionsinvändningen. Skrivningarna i mellandomen i övrigt innefattar bland

annat yttranden som ger intrycket att Nils Hedström uppfattat att Justitiekanslern med

sin preskriptionsinvändning eftersträvat att definitivt hindra läkarnas försök att visa att

de är oskyldiga till anklagelserna och ett uttalande att ”preskriptionsinvändningen

saknar stöd….i de etiska och moraliska skäl som är själva grundvalen för regleringen

om de mänskliga rättigheterna”. De kommentarer som i mellandomen gjorts i dessa

frågor har inte varit nödvändiga för att pröva den i mellandomstemat uppställda frågan

och gör att Justitiekanslerns processföring i målet framstår som klandervärd. Det ligger

därför nära till hands att uppfatta dem som sympatiyttringar för kärandenas sak på sätt

Justitiekanslern gjort gällande. Härtill kommer att Nils Hedström avfattat ett

förhållandevis långt yttrande i själva jävsfrågan, varigenom han på grund av sitt till

synes stora engagemang i frågan numera närmast blivit att uppfatta som

Justitiekanslerns vederdeloman i vart fall i denna fråga.

Mot bakgrund av det ovan anförda och även med beaktande av beslutet att inte tillåta

mellandomen att överklagas särskilt trots att den, enligt sin egen lydelse, utgör ett

avsteg från gängse praxis finner tingsrätten vid en samlad bedömning att sådana

omständigheter föreligger som innebär att det för en objektiv betraktare skulle kunna

Sid 6

ATTUNDA TINGSRÄTT T 3798-07

2008-08-05

föreligga tvivel om domarens opartiskhet. Nils Hedström bör därför förklaras jävig att

delta i den fortsatta handläggningen av målet.

Beslutet får enligt 49 kap. 8 § rättegångsbalken inte överklagas.

Som ovan

Anders Erlman

Protokollet uppvisat 2008-08- /