"EN MODERNARE RÄTTEGÅNG" En utskrift från Dagens Nyheters nätupplaga, DN.se, 2009-08-25 11:04 Artikelns ursprungsadress: http://www.dn.se/opinion/debatt/hovratten-sover-under-tiden-rullar-videofilmerna-1.933348 ”Hovrätten sover – under tiden rullar videofilmerna” (Replik nedanför) Publicerat 2009-08-19 00:50 Hovrättsdomare: Nya ”moderna” processregler äventyrar rättssäkerheten och förtroendet för domstolen. Efter reformen EMR, ”en modernare rättegång”, tillåts inte längre några nya frågor till bevispersoner när ett fall tas upp i hovrätten. I stället läggs all muntlig bevisning fram genom uppspelningar av videoupptagningar från tingsrätten. Oklarheter från tingsrättsprocessen riskerar att inte klaras ut eftersom hovrätten inte själv kan ställa egna frågor. Hovrätten är i praktiken sista instans i rättskedjan och handlägger ofta allvarliga brottmål. Den nya ordningen har på många sätt försämrat förutsättningarna för en rättvis prövning, skriver hovrättslagmannen Håkan Lavén. Under mottot ”en modernare rättegång” (EMR) genomförde regering och riksdag under slutet av förra året en stor reform av processreglerna i domstol. För hovrätterna innebär EMR-reformen bland annat att all muntlig bevisning i ett brottmål läggs fram genom uppspelning av videoupptagningar av förhören från tingsrätten med den tilltalade, målsäganden, vittnen med flera. Som huvudregel tillåts inga nya frågor i hovrätten till dessa bevispersoner. Förutom den tilltalade kallas de inte heller till rättegången. Den nya ordningen underlättar genomförandet av vissa rättegångar, men reformen har samtidigt fört med sig flera besvärande nackdelar som har bäring på rättssäkerheten och förtroendet för domstolen. En hovrätt är i praktiken sista instans i rättskedjan och handlägger bland annat allvarliga brottmål där personer döms till långa fängelsestraff. Det kan då tyckas självklart att de personer som medverkar professionellt i rättegången, det vill säga rättens ledamöter, åklagare, målsägande­biträden och försvarare uppträder på ett sätt som svarar mot situationens allvar och att de processuella reglerna understödjer och skapar goda förutsättningar för ett sådant uppträdande. Så kan knappast sägas vara fallet med de nya EMR-reglerna. Videouppspelningarna från tingsrätten, som i större mål kan pågå under flera dagar eller veckor i hovrätten, är ofta tämligen ointressanta för åklagare och advokater eftersom dessa aktörer redan medverkat vid rätte­gången i tingsrätten. Det är inte ovanligt att en åklagare bedömer att han gör större nytta på sitt ordinarie tjänsterum än genom att titta på videouppspelningar och att han således under pågående rättegång lämnar rättssalen för att återkomma senare när uppspelningarna är avslutade. Mindre arbetstyngda åklagare lutar sig i stället bekvämt bakåt i stolen och med slutna ögon fördriver de tiden till synes sovande, andra läser dagstidningar eller, i något fall, reklamblad från varuhus. Advokater, som uppbär statligt rättshjälpsarvode med 1380 kr i timmen, kan ägna merparten av tiden åt att utföra annat arbete som inte har med målet att göra. Den nya rättegångsordningen har på detta sätt antagit former som knappast kan sägas förmedla den seriositet och allvarsamhet som rimligen bör känneteckna en process i hovrätten. Allvarligare är måhända att den så kallade modernare rättegången i åtskilliga hänseenden ger försämrade förutsättningar för en rättvis prövning av målen. Även om tekniken är modern är videouppspelningar inte alls jämförbara med att personligen höra vittnen med flera. Det är till exempel ofrånkomligt att olika tekniska problem uppkommer avseende ljud och bild som försvårar möjligheten att följa med i förhöret. I vissa mål går det inte att förstå vad en förhörsperson menar när en karta eller skiss förevisas och diskussionen i rätten sker med anknytning till den. Uppgifter och frågor från tingsrätten som är överspelade i hovrätten tynger processen. Det har också visat sig svårt för ledamöterna i hovrätten att behålla koncentrationen i större mål där videouppspelningar kan pågå i flera dagar i sträck. Oklarheter från tingsrätts­processen eller förbiseenden riskerar numera att inte klaras ut, eftersom hovrätten inte har möjlighet att själv ställa frågor till förhörspersonerna. Med den nya ordningen har också den tilltalades ställning i rättegången avsevärt försvagats. Det måste betecknas som mycket otillfredsställande att en tilltalad som vänder sig till en ny domstolsinstans för att få sin sak prövad inte anses ha rätt att i ett partsförhör få möjlighet att förklara sig i de ansvarsfrågor som gäller honom själv. Den som i tingsrätten till exempel blivit dömd till livstids fängelse för mord och anser sig oskyldig har, som alla förstår, anledning att argumentera för sin sak i hovrätten. En annan anmärkningsvärd inskränkning i den tilltalades möjligheter att effektivt försvara sig mot brottsanklagelsen gäller situationen att den tilltalade är missnöjd med sin försvarare från tingsrätten och byter försvarare till hovrättsprövningen. Enligt den nya ordningen anses den nye försvararen inte ha rätt att ställa egna frågor till den tilltalade eller övriga bevispersoner utan ska nöja sig med vad som förekommit i underinstansen. Möjligheten att i hovrätten reparera en dålig försvararinsats från första instans blir med en sådan regel i det närmaste obefintlig. Det är förvånande att den svenska advokatkåren har kunnat godta försämringar av detta slag utan kritik och offentlig debatt. På sikt kommer säkerligen rekryteringsfrågorna i hovrätten att uppmärksammas. Yngre domare rynkar redan i dag på näsan när det talas om framtida tjänstgöring i hovrätt. Vem vill ägna sin domargärning åt att titta på videofilmer i stället för att möta levande människor i en domstolsprocess? Om de bästa domarämnena av det skälet flyr hovrättsbanan kommer sannolikt hovrättens legitimitet som överinstans att allvarligt ifrågasättas. Håkan Lavén hovrättslagman i hovrätten för Nedre Norrland. Har tidigare arbetat med lagstiftningsarbete på justitiedepartementet och varit byråchef hos Justitiekanslern.

REPLIK: En utskrift från Dagens Nyheters nätupplaga, DN.se, 2009-08-28 18:19 Artikelns ursprungsadress: http://www.dn.se/opinion/debatt/hovratten-omprovar-inte-den-overprovar-1.939060 ”Hovrätten omprövar inte – den överprövar” Publicerat 2009-08-27 00:50 Hovrättsdomare: EMR har inneburit en i stort sett lyckosam förändring. Hovrättslagmannen Håkan Lavén skriver på DN Debatt om reformen kallad En modernare rättegång, EMR. Vi är många hovrättsdomare som inte delar hans beskrivning och vårt bestämda intryck är att det han ger uttryck för inte är någon uppfattning som är mer allmänt spridd i våra led. Vad Håkan Lavén inte förklarar är att lagstiftarens syfte är att hovrätterna fortsättningsvis ska ha en annorlunda roll än tidigare. Det ska finnas en fördelning av funktionerna mellan de olika nivåerna i domstolsorganisationen som leder till att tyngdpunkten ska ligga i tingsrätterna. Hovrätten ska kontrollera att de tingsrättsavgöranden som överklagas är riktiga och rätta till de felaktigheter som kan konstateras. Vi brukar därför tala om att hovrätterna ska ”överpröva” målet, inte ”ompröva” det. Det är då mycket naturligt att hovrätten spelar upp de förhör som förekom i tingsrätten. När Håkan Lavén därför skriver om det otillfredsställande i att advokater inte får ställa nya frågor i hovrätten skjuter han bredvid målet. Det blir än tydligare när han efterlyser möjligheten för hovrätten att själv ställa frågor. Det är nämligen inte hovrättens uppgift – och för övrigt inte någon domares – att på egen hand försöka utreda vad som hänt. Detta är i stället parternas uppgift. I en domstolsprocess är domstolens enda uppgift att pröva det material som parterna presenterar för rätten. De brottsutredande och brottsbekämpande funktionerna har polis och åklagare. Det är i stället vår uppfattning att EMR har inneburit en i stort sett lyckosam förändring. Visst saknar vi ibland kontakter med förhörspersoner. Men tekniken har fungerat bra och möjligheterna att i de videoinspelade förhören bedöma dem från trovärdighets- och tillförlitlighetssynpunkt har överträffat våra förväntningar. Vi är också mycket förvånade över Håkan Lavéns beskrivningar av parternas uppträdande i hans rättssal. För egen del har vi aldrig upplevt åklagare till synes sovande. Något tidnings- eller reklambladsläsande skulle vi inte heller acceptera. En viktig positiv effekt av den nya ordningen är att brottsoffer och vittnen numera sällan behöver inställa sig till rättegång mer än vid ett tillfälle. Att höras i domstol kan vara påfrestande och förhörsuppgifter är bäst färska. Att misshandlade och våldtagna kvinnor inte på nytt behöver konfronteras med gärningsmännen är för oss en av de största vinsterna med reformen. Gunnel Wennberg Hovrättspresident hovrätten Västra Sverige Fredrik Wersäll Hovrättspresident Svea hovrätt Redaktörens kommentar: W och W anser att det inte är en domares uppgift att "på egen hand" försöka utreda vad som hänt, t ex med frågor. Man kan förstå att det är en motbjudande tanke, för den, som anser att domstolarnas uppgift inte är att nå fram till en hållbar verklighetsbeskrivning utan att skapa befordrade poster för jurister, se Wennberg, i det under rubriken Domarfrågor citerade vitsordet betr en domartjänst, här återgett på nytt: GW, 20070410: ”Avslutningsvis vill jag framhålla att jag anser att det börjar bli ett problem att konkurrensen om befordrade domartjänster på attraktiva domstolsorter nu är så stor att många påfallande skickliga och lämpliga sökande ser det som hopplöst att någonsin få en sådan tjänst. Det kan i längden bli destruktivt och nedbrytande att oerhört kvalificerade personer som tillhör toppskiktet inom juristkåren inte har tillräckligt många befordrade tjänster att gå vidare till. Det borde enligt min mening ske en utveckling av tjänstestrukturen så olika typer av specialisttjänster, mellanchefsposter av olika slag m.m. inrättas i domstolarna.” (Översättning: Att vara rådman är strunt och är inte en tjänst som man befordras till. Domstolsväsendet tillgodoser inte det s k toppskiktet, d v s gänget, de i utredningssammanhang sammansvetsade, i deras behov av att vara chefer, att få administrera dem som gör arbetet, att vara de som förmedlar problemställningar mellan domstolarna och domstolsverk, departement, advokatsammanslutningar och åklagarväsendet – och på vägen kan strypa alla systeminkompatibla samverkansförslag.) Under Domarfrågor finner du mera om hur domartjänster värderas. W och W skriver faktiskt, med upprepning: "När Håkan Lavén därför skriver om det otillfredsställande i att advokater inte får ställa nya frågor i hovrätten skjuter han bredvid målet. Det blir än tydligare när han efterlyser möjligheten för hovrätten att själv ställa frågor. Det är nämligen inte hovrättens uppgift – och för övrigt inte någon domares – att på egen hand försöka utreda vad som hänt." Kommentar, se: Trial by battle! (Den ansvarslöse domaren!) Vidare citat: "En viktig positiv effekt av den nya ordningen är att brottsoffer och vittnen numera sällan behöver inställa sig till rättegång mer än vid ett tillfälle. Att höras i domstol kan vara påfrestande och förhörsuppgifter är bäst färska. Att misshandlade och våldtagna kvinnor inte på nytt behöver konfronteras med gärningsmännen är för oss en av de största vinsterna med reformen." Kommentar: En extra fördel är naturligtvis att domare, som saknar kunskaper i utsageanalys slipper möta parterna. Hovrättens prövning av skuldfrågan är ju ändå bara en formsak, eller hur? I Europa lär det dock finnas en s k oskuldspresumtion.