VERBALT --- Om domstolar

KONKRET, VAD BEHÖVS?

                                      

Såvitt angår muntlig bevisning:

Domarna borde ha allmän kunskap om minnesfunktioner, t ex varaktighet, suggestibilitet, anpassning till efterkommande information.

Till detta hör kunskap om att minnets centrala funktion inte är så mycket inriktad på objektiv verklighetsbeskrivning som att hjälpa individen att klara av den aktuella situationen. Det vill säga att uppnå något för individen positivt för framtiden. Därför ljuger man, fördöljer sanningen, försöker bevisa sina förhandsuppfattningar, främjar sin karriär, vill framstå som hjälpare, undviker att förlora ansiktet.  

 

Vidare borde domarna känna till

- människans observationsförmåga,

- igenkänningsförmåga, d v s förmåga att identifiera någon man har sett tidigare

       - hur länge sådan förmåga varar

       - skillnader mellan personer och omständigheter

- igenkänningsförmåga betr röster

      - skillnader etc

 

- Felkällor hos:

      - perception

      - minne,

      - påverkan inifrån (t ex rädsla, girighet, önskan att hjälpa)

       - påverkan utifrån (förhörsmetoder, språklig förmåga

- Felkällor beroende av bristande sanningsenlighet

        - oförmåga

        - rädsla

        - girighet 

        - önskan att hjälpa etc.

 

 

 

ÖNSKAN ATT HJÄLPA, FALLET MAGNUS

 

Socialassistenten, som  vittnade i rättssalen, var säker där hon stod i vittnesbåset. Till höger satt pappan med sin  advokat. Han ville ha vårdnaden  om lille Magnus, sju år. Till vänster satt mamman, som också ville ha vårdnaden.

 

Mamman hade flyttat från pappan på lantgården in till en liten lägenhet i den lilla staden. Pappan bodde kvar på gården.

 

– Magnus vill bo hos sin mamma.

– Hur vet du det?

- Jamen, det har han ju själv sagt.

- Men kan du berätta litet mera!

- Ja, jag frågade ju honom och då sa han att han ville bo hos sin mamma.

- När var det du frågade?

- Ja, det var väl i juli.

- Kan du berätta hur det gick till!

- Ja, alltså jag gjorde ju hembesök och då frågade jag.

- Hos vem var det du gjorde hembesök.

- Ja, hos mamman, hon hade ordnat det så fint i den nya lägenheten, det fanns ingenting att anmärka på.

- Var mamman med när du frågade Magnus?

- Javisst.

- Kan du säga vad han sa?

- Menar du precis?

- Ja.

- Ja, han  sa liksom ungefär att jag vill bo hos mamma, fast om jag bor hos pappa så finns där ju kamraterna och hundarna och alla djuren.

 

Fråga: Var ville lille Magnus  egentligen bo?