HFD-BESLUT Beträffande allmänläkarens och obducentens tredje resningsansökan. BESLUT (HFDs anonymisering), Mål nr: 5654-10, 5656-10 SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET: Resning får, enigt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. AA och BB ansöker nu för tredje gången om resning. Huvuddelen av de omständigheter och bevis som åberopas nu har tidigare varit kända och föremål för prövning både av kammarrätten och av Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har i tidigare resningsbeslut anfört att de nya omständigheter och bevis som åberopats då inte gett någon säker grund för antagandet att de, om de varit kända vid prövningen i kammarrätten eller i Högsta Förvaltningsdomstolen, skulle ha lett till att domstolen kommit till en annan utgång. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening finns det emellertidinte heller med beaktande av de omständigheter och bevis som åberopas nu någon särskild grund för ett sådant antagande. Enbart det förhållandet att det kan ha funnits utrymmer för skilda bedömningar i legitimationsärendet innebär att det föreligger förutsättningar för resning. Högsta förvaltningsdomstolen finner således att sökandena inte har visat att det på grund av ny bevisning eller nya omständigheter finns synnerlliga skäl att pröva saker på nytt. Då det inte heller i övrigt kommit fram något som utgör skäl för resning ska deras ansökan om resning avslås. Peeter Kindlund, Henrik Jermsten, Erik Nymansson Charlotte Mattsson, Föredragande justitiesekreterare Avd. II Föredraget: 2010-11-09 Se också: http://www.mediemordet.com/ Skriet, Edvard Munch, 1883 Frågor och kommentarer: Av beslutsfattarna i HFD är Peter Kindlund skatteexpert, Henrik Jermsten har innan utnämningen till justitieråd arbetat i justitiedepartementet 1996-2006. erik Nymansson har tjänstgjort i finansdepartementet sedan 1995, varav sedan 2008 som expeditions- och rättschef. Nymansson tillträdde som justitieråd den 25 oktober 2010. Ingen av beslutsfattarna har således någon längre domarerfarenhet eller har haft tillfälle att lära sig något om bevisning. Om HFD har prövat saken ordentligt, varför redovisar de inte hur de har tänkt och resonerat? Det enda de säger är: 1. Huvuddelen av materialet har prövats förut. När det prövades ansågs det inte vara säker anledning att ändra domen. 2. Förhållandet - att det inte finns säker grund för ändring kvarstår även om man beaktar det nya. 3. Att man har kunnat bedöma saken annorlunda - det har funnits "utrymme för skilda bedömningar" är inte en förutsättning för resning. Det är allt. Några frågor: Hur har HFD gått till väga för att bedöma bevisvärdet i det gamla respektive det nya materialet? Med andra ord, vad är det i materialet som vid en granskning binder läkarna vid brottet? Det är ju inte så att de ska bevisa sig oskyldiga. Det är bevisningen mot dem som ska vara tillräcklig. Varför bedöms den vara tillräcklig? Vad menar HFD med att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar? I vilka frågor? Konkret? Och varför är det inte detsamma som de i synnerliga skäl lagen talar om? Sammanfattande bedömning: HFS har inte höjt sig över den formulering man brukar skoja om: "På grund av vad sålunda och övrigt förevarit är gärningen styrkt." Utan redovisning av någon tankegång. Eftersom ingen av domstolens ledamöter själv har bakgrund som domare kunde man tänka sig att de hade gjort en framställning till regeringen om en kommission i ärendet. Det är högt på tiden, men det stå å andra sidan inte i några instruktioner. "Så lever mn utan samvetskval I trohet mot sina ideal Ideal - utan samvetskval?" Stig Dagerman