|
ÄR DOMARJOBBET TEKNISKT ELLER HUMANISTISKT?
Det vill säga, utgår domaren i sin processledning och sitt beslutfattande från allmängiltig humanistisk kunskap eller uppfattar domaren sig enbart som språkrör för regering och riksdag? Kommer för nära önskan att statuera exempel?
Tror sig domaren ha till uppgift att bokstavstolka lagtext och lagförarbeten eller att utöva något man kan kalla rättrådighet?
Tror domaren att allt mänskligt handlande kan sorteras in under förutbestämda regler?
Klarar domaren med andra ord balansgången mellan strävan efter att bedöma lika fall lika och förmågan att inse vad som är unikt?
Har vi hamnat i ett ineffektivt och alltför ivrigt strävande efter att göra prejudikat av allting? Ser vi allt mänskligt handlande som om det följde spåren på en ranger-bangård?
Som bekant har vi avskaffat den s k rättskänslan i Sverige genom bekännelse till rättspositivismen (Bl a Hägerström och Lundstedt). Men rättspositivismen fick ett grundskott när man efter kriget straffade tyska medborgare för att de hade följt lagstiftarens påbud och inte hade följt de krav som en humanistisk grundsyn ställer. Se: Gojan
Vår lagstiftning är inte inhuman. Men grundtanken att allt handlande skall vara förutsett i lagstiftning och prejudikat leder till osjälvstän-dighet hos domarna och långdragna processer som kan plåga inblandade parter, ofta mera än vad problemet i sig förtjänar. |
KOMMENTAR TILL VÄNSTERSPALTEN
När man a vskaffade kravet på latin-kunskaper för inträde på juristlinjen, så avskaffade man samtidigt kravet på grund-läggande humanistisk bildning. Utan att ersätta med något annat.
Hur förenar vi önskan att göra alla domslut, alla konsekvenser av ett handlande förut-sägbara för individen och insikten att många händelser är unika och bör bedömas som sådana? Insikten att lagstiftaren inte har det totala förutseendets gåva.
Domaren måste ha ett eget samvete, förmågan att pröva om fallet kräver ett självständigt ansvarstagande. Det är därför domaren måste vara humanist och inte tekniker, ha läst den s k världslitteraturen och kunna sin historia.
Och bevisprövning.
Kan vi lägga detta ansvar på enkla domare i tingsrätt? Svaret är att det är där insikten måste finnas. Jämför med högsta domstolens beslut i resningsfrågor. Där finns inte någon humanism att hämta. Se: Resning
Hovrättslagmannen Christer Rune har skrivit om hur man saboterat utveckling mot en humanistisk syn på domaren, se Christer Rune |
