LANDSRETTERNA ÅTERFÖRVISAR INTE TVISTEMÅL

 

    När  man  i  landsretterna får en annan  uppfattning  än

    underrätten, t ex om vilken bevisning som borde ha förts

    där,  löser  man  inte problemet genom  att  återförvisa

    saken  till underrätten.  Det är  otänkbart,  I  stället

    avhjälper  landsretten  själv det eventuella  felet. 

 

    Inställningen framstår som typisk. Man löser problem och

    uppgifter  med  så  litet formalism  och  byråkrati  som

    möjligt.  Man  tycks anse att några droppar hänsyn  till

    det  enskilda  fallet  inte är detsamma  som  att  öppna

    dammluckorna för total regellöshet.

 

    För mina danska vänner har jag berättat om några svenska

    återförvisningsfall.  Ett  av dem gällde en   bilköpare,

    som  ville  lämna  tillbaka  sin nya  dyrbara  bil  till

    försäljaren,  därför  att det skulle ha bildats imma  på

    insidan  av vindrutan.  Bilen undersöktes sju gånger  av

    verkstaden utan att man fann något fel på den.  Den fick

    därefter   undergå  omfattande  prov  i   klimatkammare,

    likaledes  utan att något fel kunde  upptäckas.  Köparen

    vägrade att låta bilen undersökas av opartisk  verkstad.

    Köparen  tillstod att problemen med imma upphörde om han

    satte bilens ventilation i funktion.  Köparen ville höra

    två vittnen,  vilka tillfälligtvis hade passerat  bilen,

    till  styrkande  av  att det vid dessa  tillfällen  hade

    varit  imma på insidan av vindrutan.  Målet avgjordes av

    undertecknad till köparens nackdel,  dessvärre utan  att

    jag  lät höra de två vittnena.  Hovrätten  återförvisade

    målet  på den grund att vittnena skulle kunna ha  lämnat

    värdefull  information  samt därför att  det  skulle  ha

    varit  ett brott mot instansordningens princip att  höra

    dessa  vittnen  först i  hovrätten.  Förmodligen  gjorde

    hovrätten   en   jämförelse  med  situationen  där   man

    bevisligen har mögel och svamp i ett hus,  men inte  kan

    finna själva grundorsaken.

 

    Mina danska intervjuobjekt har samstämmigt förklarat att

    någon  återförvisning  inte skulle ha skett i Danmark  i

    sådana fall. Om en byret har ansett bevisning som onödig

    betraktas   det   inte  som   rättegångsfel,   även   om

    landsretten skulle stanna för en annan  uppfattning.  De

    återförvisningar,  som sker, gäller nästan undantagslöst

    fall där underrätten har råkat få fel sammansättning vid

    målets avgörande.  Detta kan inträffa t ex när åklagaren

    eller  den tilltalade ändrar ståndpunkt under en  rätte­

    gång i brottmål.  Ytterligare ett fall är om den tillta­

    lade inte haft försvarare när detta varit föreskrivet  i

    lag.  Retsplejeloven innehåller bestämmelser om återför­

    visning enbart betr brottmål.